nyavinklar.blogg.se

En värld utan horisont

Kategori: la Gomera 2016

Idag var världen från mitt perspektiv utan horisont.
Havet och himlen var ett och samma. Det var omöjligt att skilja himlen från havet.
Inte så att gårdagens blå bofinkar tumlade om i vågorna och delfinerna visslade i träden men allt var lika gråbeige(t) eller hur det nu blir. Lite åt det orange(a) hållet timman före solnedgången. (Bara för att jävlas är det knepigt att beskriva den milda färgtonen som brandgul.)
 
Men det viktiga var nu att det inte fanns någon horisont. Det måste betyda att jorden idag blivit platt som en pannkaka,  eller rund som en pannkaka. 
 
Solen försöker bryta igenom nån timma innan den slocknar eller sjunker i havet eller vad den tar sig till när det inte finns nån horisont.
 
Alltså om jorden är ett klot så kröker sig havet utom synhåll, så att en kant syns en bit bort; där ser man bara vidare rakt genom atmosfären och ut i rymden. Det vill säga vid horisonten.
Är jorden som en pannkaka sträcker den sig långt långt bort (det är långt långt till Amerika till exempel) och värmedallret, syltångorna och gräddiset (kul ord) tilltar mer och mer och skymmer till slut sikten helt. Ungefär som när man tittar in i en rakstammig tall- eller björkskog -- till slut ser man bara stammar, inga mellanrum.
Så såg världen ut här idag. Dessutom var det lugnt, så det nästan inte gick några vågor alls och det var varmt, mer än 20 grader långt in på kvällen.
 
Som extra toppning på pannkakan kom de Gulnäbbade lirorna (lirarna vill stavaren skriva) in över land i mörkret och flög fnittrande över alla oss som satt på hamntorget och åt vår stekta fisk med kanarisk potatis och citron; och drack vårt vita svala vin. 
Vem behöver horisonter?
 
Liraren fotograferad på valskådarturen häromdagen.
 
Imorgon är en ny dag.
 

KOMMENTARER:

  • Laila säger:
    2016-03-03 | 19:20:59

    När jag läste, kändes det som om jag var där...nästan

    Svar: Kom hit! Jag stannar ända till onsdag.
    Håkan

Kommentera inlägget här: